Ruta 40 är Argentinas legendariska riksväg, landets svar på Rout 66. Vägen slingrar sig längs Anderna i nästan 5200 kilometer från Cabo Vírgenes i södra Patagonien till La Quiaca i norr vid gränsen till Bolivia. Den är mer än bara en väg; den är en resa genom landets historia, kultur och natur.
En historisk resa: Ruta 40 etablerades 1935 och har sedan dess spelat en central roll i Argentinas utveckling. Här har handelsmän transporterat varor, gauchos drivit boskap och äventyrare utforskat landets okända hörn. Idag är den en populär turistväg som lockar resenärer från hela världen.
En föränderlig landskap: Ruta 40 tar dig genom en kalejdoskop av landskap. I Patagonien möts du av alpina berg och glaciärer, i Mendoza frodiga vinregioner, för att sedan övergå till torra halvöknar med fantastiska bergsformationer i Salta och Jujuy. Vägen ger en unik tvärsnitt av Argentinas mångfald.
En kulturell resa: Under resans gång kan du besöka pittoreska byar, smaka på lokal mat och dryck, och lära dig om Argentinas fascinerande kultur. Besök Quebrada de Humahuaca, ett UNESCO-världsarvsområde med färgglada bergsformationer, eller delta i en gauchofestival för att uppleva landets traditioner.
En utmaning och en belöning: Ruta 40 är inte för svaga själar. Den kan vara gropig, dammig och avlägsen, men belöningarna är rika. Den unika naturskönheten, den vänliga lokalbefolkningen och den oförglömliga upplevelsen av att resa på en av världens längsta vägar gör Ruta 40 till en minnesvärd resa.
För dem som vill resa Ruta 40: Det är viktigt att vara väl förberedd. Var medveten om väderförhållandena, planera övernattningar och bensinstopp i förväg, och ha med dig nödvändiga förnödenheter. Du kan välja att köra hela vägen eller bara delar av den. Den nordligaste och sydligaste delen är de mest spektakulära.
Vår resa Februari 2024
Vi besökte Argentina i Januari 2024 och hyrde en Ford Ranger 4×4 pickup i Salta, den största staden i den norra regionen, strax söder om Bolivia. Vårt ursprungliga plan var att köra Ruta 52 från Salta till Salinas Grandes, de stora saltsjöarna vid gränsen mot Chile, och sedan ta Ruta 40 söderut till Cafayate. Problemet är dock att denna del av 40 mellan Susques och Cafayate också är den sämsta. Grus hela vägen, och du måste passera över en av världens högsta bergspass, Abra del Acay på 4950 meter, bara överträffad av ett par platser i Himalaya. När det dessutom är sommar och en del regn med risk för utspädning och ras, och vi är ensamma i hyrbilen, tyckte vi att det var för riskabelt. Så istället körde vi tillbaka och tog en annan väg söderut till Cafayate, för att sedan köra 40 norrut igen. På så sätt undvek vi det höga bergspasset.
Höjdsjuka
Höjdsjuka är något du måste ta hänsyn till. En snabb stigning från 2500 meter till över 4000 meter kan göra vissa sjuka. Det är helt individuellt vem som drabbas. Det har ingen koppling till fysisk form. Men det finns mediciner som kanske bör finnas med i bagaget. Vanligtvis räcker det med Paracet mot huvudvärk.
Ruta 40 från Cafayate till Cachi
Större delen av Ruta 40 är asfalterad, men från Cafayate och norrut är den grusväg. Detta anses också vara den mest natursköna sträckan av vägen. Vägen är mestadels bra och du kan köra med en vanlig bil. Men det är en fördel med bra markfrigång eftersom vägen på många ställen kan ha spolats bort av regn och vara ganska gropig. För det mesta är vägen bred, men den smalnar av genom skärningar och längs branta sluttningar. Återigen är det de mest fantastiska bergsformationer och färger som omger oss, och resan tar ungefär dubbelt så lång tid som Google Maps antyder.
Cachi
Cachi är en underbar liten stad i genomförd kolonialstil som ligger på 2500 meters höjd. Det hjälper till med temperaturen som ligger runt 25 grader, medan den är över 30 grader i Cafayate. Runt det stora torget med höga, skuggiga träd finns flera restauranger. Alla argentinska städer har ett sådant stort torg, grönt och med träds skuggor. Torgen, som alltid heter 9 de Julio-platsen, eller något annat berömt datum, lockar både turister och lokalbefolkning, och särskilt på kvällen finns det ett rikt folkliv med musik och uppträdanden. Här sitter folk och dricker mate te från karakteristiska koppar med inbyggd sugrör.
Ruta 33 från Cachi till Salta
Ruta 33 börjar försiktigt med en 10 km rak sträcka som till och med har fått ett namn, Recta del Tin Tin. På var sida om vägen finns enorma mängder kaktusar; Sydamerikas största samling av sådana. Så många att det har skapats en nationalpark som heter Parque Nacional los Cardones. Cardon är namnet på kaktustypen. Kaktusar växer överallt i Salta och formen bidrar förmodligen till den macho kultur landet är känt för.
Efter kaktusarna börjar vägen sakta klättra upp till 3457 meter, innan den går utför genom ett otal hårnålskurvor ner till 1000 meter över havet. Bergssidorna är gröna, laman smyger omkring och det är slående vackert. Sista delen går genom en trång floddal. Transfagarasan i Rumänien sägs vara världens vackraste bergspass, och jag har kört på den. Men nu är jag inte säker på om jag håller med om det. Vägen är bred, mestadels asfalterad, men med väl underhållen grus på det brantaste partiet.
Du kan läsa mer om Argentina på vår blogg: https://www.inditravel.org/nb/category/argentina-no/ (Norsk eller Engelsk)
Tekst er delvis skrevet med ChatGPT