USA till Argentina – Del 3 – Mexikanska fastlandet

Mazatlan till Mexico City, karteller och bränslebrist i landet.

Resan fortsätter där vi slutade i del 2, jag befinner mig i staden La Paz i södra Baja California, Mexiko. Alla problem med TVIP (temporär-importen av fordonet i Mexiko) hade löst sig och jag var godkänd att ta båten från La Paz till fastlandet, båten är en gammal färja som gick mellan Spanska öarna fram tills att systerfartyget sjönk. Farkosten ansågs för farlig för bruk i Europa och såldes då till Mexiko. Det vara bara ett problem med båten, det finns inte så många hytter på båten. Hoppades på att kunna muta mig till en hytt, men jag var inte den enda med den idén. Gav snabbt upp på den planen och blev vän med en trevlig Polsk-Amerikansk grabb som också reste på hoj genom Mexiko. Tillsammans satte vi upp läger på golvet i baren med alla mexikanska truckers. Minst sagt en minnesvärd kväll, man skall inte vara för rädd att vara obekväm.

När jag rullade av båten tidigt nästa morgon var jag allt annat än pigg, snarare tvärt om. Kände mig lite sliten efter en natt på golvet i baren där festen fortsatte långt in på småtimmarna. Träffade några spännande motorcyklister i hamnen som jag senare kommer att träffa längs resan.
Väl på fastlandet pekade näsan söderut, längs kusten och mot Puerto Vallarta.

Tog in på ett hotell några kilometer norr om Puerto Vallarta för att natten föll snabbt. Dagen efter fortsatte resan bara några få kilometer till nästa stad, Sayulita, en mysig hippie-stad. På den korta resan träffade jag en trevlig man som också reste på sin BMW 1200GS. Han blev senare ett lysande exempel varför man inte reser med dyra och komplicerade äventyrshojar. Kardanen gick sönder några dagar efter vi träffades, ingen mekaniker på den Mexikanska landsbygden kan arbeta med BMW hojar, enda alternativet han hade var att skicka hojen på flak till Texas, USA.

Jag blev kvar i Sayulita ett par dagar på ett vandrarhem, levde livet och njöt av dagarna som bestod av tacos, lite jobb och festande på stranden med nya vänner.

Under min tid i Sayulita skedde en oroväckande utveckling av läget i Mexiko. Mexikanska systemet för transport av bränsle hade helt fallerat, till stor del för att Mexiko skulle byta leverantör från USA till Venezuela. Detta ledde till bensinbrist hela centrala Mexiko där jag råkade befinna mig, det var verkligen ett stort problem. Det gjorde det inte bättre att delen jag var i och delen jag skulle köra igenom var till stor del kartellkontrollerad. Resan jag skulle ge mig an skulle ta mig från Sayulita till Mexico City på några dagar, ca 1000km där inga bensinmackar kunde förväntas ha bensin längs vägen.
Lyckades få tag på några bensindunkar på en Homedepot i Puerto Vallarta. 4x5L fick jag tag på, detta i kombination med den jag alltid hade med mig, en Rotopax 3.8L dunk så skulle jag klara mig med god marginal. Lyckades vara en av de sista som fick tanka på lokala macken i Sayulita, macken stängde 5 minuter senare.

Resan går gick vidare inåt landet, med målet satt på Mexico City. Resan gick genom kartellkontrollerade områden, men säkerheten är generellt hög för turister. De har inget intresse av mig och min hoj och jag har inget intresse av deras affärer, även om det var otäckt med flera skottlossningar som kunde höras samt köra genom städer helt kontrollerade av medborgargarden som ville ha en ”frivillig donation” medans de riktade automatvapen mot en. På vägen till Mexico City passade jag på att stanna i staden Morelia där en vän från tidigare på resan är från. Blev inbjuden att stanna med hans familj några dagar. Var en underbar tid i staden som är långt utanför turiststråken. Mexiko är i mina ögon ett av de bästa länderna att resa i, ett land som har en så rik kultur och spännande saker att uppleva med stora lokala skillnader.

Michoacan (delstaten där staden Morelia ligger) är ett av de områden i världen med flest arter av barrträd. På grund av höjden över havet så är temperaturen bekväm för mig som svensk.

Efter morelia är nästa stop Mexico City, en liten stad på 22 miljoner personer. Hände en liten olycka på vägen till Mexico City, knappast första olyckan på resan, men hojen var tungt lastad även om jag blivit av med en del vikt, lämnade bränsledunkarna jag inte behövde med min vän i Morelia.

Video är huvudsakliga medieformatet jag arbetar med. Här är videon från denna delen av resan.

Mexico City

Den lilla staden med 22 miljoner personer. En stad som har betytt mycket för mig.

Väl i Mexico City var planen att stanna ett tag för att ta igen med jobbet och få lite vardag. Hade även en tjejkompis sedan tidigare i Mexico City jag hade planerat att träffa. Mexico City är en enorm stad, svårt att förstå hur stor den är som svensk med mer än dubbla Sveriges befolkning i en stad. Råkade matcha min vistelse i Mexico City med en annan hoj-resande som jag mötte när jag kom av båten i Mazatalan. Vi hade planer att redan andra dagen i Mexico City åka på en dagsutflykt till Tepozteco strax söder om Mexico City. Detta tillsammans med en av hans vänner som också var inne i hojar och bor i Mexico City. Vad som glömde nämnas att vi skulle bestiga ett berg och kolla på en gammal ruin, hade bara med mig badtofflor utöver motorcykelstövlarna. Blev att bestiga berget med badtofflor, men det var en underbar erfarenhet.

Min vän och hans kompis skulle bli kvar i Tepozteco över natten medans jag åkte tillbaka till lägenheten jag hyrde i stan. På vägen hem gick det inte riktigt som planerat, var med i en olycka med en bil. Råkade köra in i baken på en Volkswagen när jag försökte lista ut var jag skulle åka. Som tur är klarade alla sig och enda skadan var en buckla i bilen. Hojen klarade sig utan skador.

Livet fortgick i Mexico City, den månaden jag hade planerat att spendera i Mexico City blev två då jag började dejta min tjejkompis som bor i Mexico City, vi hade träffats på en tidigare resa i Japan. I skrivande stund är hon min sambo och vi bor tillsammans i Sverige nu, några år senare.
Tiden i Mexico City var präglad med spännande upplevelser som besök till pyramider, migrationen av makaonfjärilar, bråk med polisen och hänga på motorcykelcafé. Samt väldigt mycket god mat.

Hade insätt vid detta laget att campingutrustningen var mer än börda än något annat. Camping är roligt, men ger väldigt lite för min upplevelse. Jag reser för att uppleva kulturer, sanningen är att alla länders kultur är i städer, inte ensam i ett tält i skogen. Sedan är det också säkerhetsfaktorn. Campingutrustningen samt lite annan utrusning som regnstället skickades hem till Sverige.

Det var även ett gyllene tillfälle att serva hojen. Servade hojen hos en av de som brukade hänga på samma hoj-café som mig.

Video från denna delen av resan.

Mexico City till gränsen med Belize, via Palenque

Efter två månader i Mexico City så var det dags att röra på sig igen, av flera anledningar. Mitt visum var påväg att gå ut, hojens TVIP var nära att gå ut och jag behövde ta mig vidare.

Resan gick rakt österut, mot kusten och Belize. Först med ett stopp i Tlacotalpan som är en vacker kolonial-stad samt med en omväg via Palenque som är mest känt för ett gammalt ruin vid samma namn. Rörde mig snabbt och avverkade enorma sträckor (för en hoj) varje dag. Ju längre österut jag kom, desto mer platt blev landskapet. Något helt annorlunda från de bergiga vägarna i centrala Mexico. Vägarna var extremt långa och raka, men man kunde inte slappna av på vägen. Det var en ständig risk för hål i vägen samt djur.

Jag undvek turistorterna (Cancun) i norra Yucatan halvön, bara hört om problem och efter tidigare erfarenheter med Los Cabos i Baja California valde jag att åka direkt till en gränsstad med Belize.

I nästa del kommer vi att resa in i Balize och med det in i Centralamerika. För den som inte kan vänta så finns alla videos på Youtube https://www.youtube.com/@GustafN.

Ca 3498 km avverkade i Mexikanska fastlandet och totalt 5398 km i Mexiko.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.