Så då har jag avverkat knappt 1 månad av mina planerade 3 månader i Marocko. Dock kan det bli längre eftersom landet har helt stängt av in- och utresor igen pga. Omikronvarianten av Covid. Nedstängningen gäller bara 2 veckor initialt men vem vet. Hur som helst ankomst in i Marocko 15 november efter en bra resa genom Europa. Eftersom gränsen mellan Marocko och Spanien är stängd sedan förra året pga. Covid och andra diplomatiska dispyter så var de enda alternativen färjorna mellan Genoa, Marseille och Sète till Marocko. Jag valde färjan från Sète men först var jag tvungen att fixa ett PCR test. Min franska är urusel och det tog samtal till 4 kliniker innan jag hittade någon som kunde prata engelska. Med Covidbevis på papper och biljetten utskriven (av turistbyrån i Agde) så kunde jag checka in till färjan tillsammans med otalet hemvändande Marockaner med fullastade bilar och vans. En dryg handfull resande turister såsom jag såg i bilkökaoset. Resan tog 45 timmar och var händelselös, maten inte den bästa. Registrering av bilen gjordes på färjan och jag fick ett litet kort att visa upp vid behov. Bilen får vara i Marocko 6 månader men jag har bara 3 månader vilket kan förlängas. Lättare att förlänga visat om man är över 60 och pensionär. Kaos igen vid landning, var tvungen att backa ur skeppet. Det gäller bara att ta det lugnt och njuta av 20 grader på termometern kl 19 på kvällen. Tog hela 3 timmar från angörning tills jag var ute i Marocko genom polis samt tull. Det enda som var viktigt förutom pass och Covidbevis var om jag hade drönare med mig eller inte. Totalt drönarförbud i Marocko! Precis efter färjan finns ett antal växelkontor och även ställen för att fixa simkort. Marocko är ju inte med i Europeiska roamingavtalet så ett lokalt simkort behövs. Jag valde dock att fixa det dagen därpå. Motorvägen var dock betalväg som löste sig med ett 2€ mynt.
Första stopp blev Chechaoen som inte får missas. Staden och medinan är en mjukstart på Marocko. Lugnare än de större städerna och riktigt mysig med alla blådekorerade husen. Jag hade en grovplanering som jag följde vilket innebär att skippa den norra delen av landet. Dels för att jag ville till Atlasbergen innan det blev för kallt men dels också för att vädret kan vara lite kyligare och blötare i norr under vinterhalvåret. Bodde på campingen och hade sett ut en grusväg över bergen som första utmaning. Det blev verkligen en utmaning! Så vill man ha kul, ta grusvägen som går upp i bergen strax norr om campingen. Det kommer att bli 42 km av skrämmande (för mitt baktunga ekipage) men även spännande och de mest fantastiska vyerna och landskap. 45 gradiga backar och 180 gradiga hårnålskurvor både upp och nerför. Vägen passerar små byar mitt i bergen såsom Azilane.
Färden för mig gick sedan söderut förbi Fès samt Ifrane och vidare mot Atlasbergen. Valde att fricampa i närheten av några småbyar och blev naturligtvis uppmärksammad av barnen. Även Polisen hade fått uppringning och kom på besök och vänligen bad mig att följa med dom till att campa i närmaste samhälle istället, mitt emot polisstationen. För min egen säkerhet. Det är helt OK att fricampa men det gäller att hitta platser som inte ligger så nära byar.
Jag höll koll på väderappen och såg hur det regnade och snöade i Atlasbergen. Således anpassade jag min resväg efter detta. High Atlas bergskedjan går i nordostlig riktning och den mesta nederbörden fastnar i bergen och på västsidan. Jag tog således och tillbringade några dagar sydost om bergen. Gorges du Dades och Gorges Du Todra är två områden som helt klart är mycket sevärda. Det är djupa ravindalar och speciellt att ta väg RR704 från Agoudal till Boumalne Dades är en upplevelse. Från Boumale Dades valde jag en grusväg upp i Jbel Saghro för att sen överraskas av RP 1521 som var den finaste vägen hittils. Detta får dock inte missas eftersom landskapet är helt magiskt och bergen fantastiska. På tal om vägstandarden så är detta väldigt varierande. Marocko har betalmotorvägar mellan de större städerna i nordväst. I övrigt så kan RN (Route Nationale) vägarna vara enfiliga asfaltsträngar med gruskanter till nybyggda vägar med omkörningsfält. Jag åkte förbi många vägbyggen så det verkar som att det satsas på vägstandarden. Min Morocco Overlandbok med spännande grusvägar visade sig vara lite föråldrad men rekommenderas. Hur som helst så finns det många spännande och roliga grusvägar att upptäcka. Jag har även en större pappersvägkarta som visar turistiskt sevära vägar. Detta rekommenderas. Når vädret stabiliserade sig så körde jag upp och ner på bägge sidorna av Toubkal delen av High Atlas. Helt suveräna vägar och upplevelser. Spännande att se Marockos slalompister (där snön lägger sig först i Januari på allvar) i Oukaimeden där jag fricampande på 2.700 m med fantastisk utsikt över bergen. Lite kyligt om nätterna så nu bestämnde jag mig att dra mot öknen och värmen. Passerade först Ait Ben Haddou och Ouarzazate som är Marockos svar på Hollywood. Över 400 utländska storfilmer och TV serier har spelats in i området och i studiorna. Kul att se Atlas studion och alla dess filmkulisser där många storheter och stjärnor filmat.
På vägen mot Merzouga tog jag återigen en väg genom Jbel Saghro men denna gång var det riktig grusväg genom ett landskap som påminner om Mars eller någon annan torr och stenig planet. En mycket kul väg att åka och gott om platser i vildmarken att fricampa på. Missa den inte, från Boumale Dades via Ikniounne till Tourza med vyer som tar andan ur en. Så äntligen efter 3 veckor framme vid ett av mina delmål nämligen sanddynerna öster om Merzouga. Här blev jag jagad av campingägare som ville få mig till deras camping eller kameltur med övernatting i öknen. Det är av naturliga skäl inte många utlänningar här. Jag tröttnade snabbt och drog mig norrurt för att fricampa. Såg på min kartapp grus/sandvägar som gick runt det stora området med sanddyner så jag valde att fortsätta till östra sidan vilket var en höjdare. Här ligger alla ”Desertcamps” på rad som nu inte var igång. Jag tillbringar nu några dagar med att vandra uppför dynerna, sola, koppla av och åka offroad runtomkring i sanden. Helt fantastiskt och jag rekommenderar verkligen detta för att slippa den hektiska västra sidan. Dock kommer jag åka in på en camping för att tvätta, och fylla på vatten och förnödenheter innan färden fortsätter mot sydväst utmedd öknen, förbi Zagora och genom AntiAtlas kedjan och mot Atlanten. Tänker nämligen fira nyår nere i Dahkla (i det ockuperade VästSahara området) där jag förstår att många overlanders campar längre tider.
På tal om campingar så har de om jag hittat alla haft el och varmdursch med olika kvalitet så klart. Bra att fylla på vatten och tömma toan där. Vill man koppla in sig till el så är det vanlig svensk stickkontakt som gäller. CEE kontakt som vi har i Sverige finns inte. Kostnaden är naturligtvis låg. Jag har betalat för 1 person med el i genomsnitt 75 kr/natt. Stay4Night är appen jag använder för detta och det har fungerat alldeles utmärkt. Hittar man ingenstans att stå ute på landsbygden så är ett tips att ställa sig vid en bensinstation. Jag gjorde det en natt. Dom är vanligtvis öppna 24/7 och ofta har dom ett cafe eller shop också. En del lastbilar stannar där och övernattar. Jag hade en lugn och säker natt. Fricamping på ett antal ställen och det har även det fungerar perfekt. Nån gång har det varit nyfikna vuxna eller barn som står och tittar på en men jag har hittat ställen där jag har njutit för mig själv i vildmarken. Vädret har varit för det mesta sol från blå himmel. Nån dag eller två med mulet och regn men inget längre. Gäller som sagt att hålla lite koll på väderradarapp. Mobilt Internet är riktigt billigt 10 kronor/GB så jag har surfat som hemma i princip. Maroc Telecom verkar ha täckning över hela landet. Det kostade 20 kronor för hjälpen med att starta upp SIM kortet. Internet köper man sedan överallt. Det har hittils inte varit många ställen med Internetskugga. Imponerande täckning faktiskt.
Avslutningsvis rekommenderar jag verkligen Marocko. Det är ett spännande land där du hittar moderna köpcentrum i de större städerna men naturligtvis många små berberbyar i bergen. Jag har hittils känt mig säker. Nordöstra delen av landet (Rifbergen) ska man vara lite försiktig att åka i dock. Där är det lite mer laglöst på landsbygden och mycket olagliga cannabis odlingar. Annars har det enda irriterande varit alla dessa som naturligtvis uppvaktar en turistande utlänning men man får försöka bortse från det. Naturupplevelserna, miljöerna samt marknaderna är helt fantastiska och omväxlande.