Dag 1 Blentarp – Molkom 53 mil
Dag 2 Molkom – Mora – Sveg 34 mil
Dag 3 Sveg – Vilhelmina 37 mil
Dag 4 Vilhelmina – Sorsele – Jokkmokk 37 mil
Dag 5 Jokkmokk – Jukkasjärvi – Björkliden 32 mil
Dag 6 Fotodag Björkliden/ Abisko
Dag 7 Björkliden – Riksgränsen – Björkliden 6 mil
Dag 8 Björkliden – Jokkmokk 32 mil
Dag 9 Jokkmokk – Kvikkjokk – Jokkmokk 24 mil
Dag 10 Jokkmokk – Arvidsjaure – Sorsele -Tärnaby 37 – mil
Dag 11 Tärnaby – Hemavan – norska gränsen – Tärnaby 15 mil
Dag 12 Skildes vi åt i Tärnaby för enskild hemfärd eller egna fortsatta äventyr.
Totalt klockade jag 429 mil på Subie med en snittförbrukning av 0,74 liter diesel per mil.
Idén om denna vinterresa hade jag haft länge.
Ursprungliga planen var Smygehuk – Nordkap på vintern. Som skåning ville jag känna på riktigt arktiskt klimat. Köra på äkta vintervägar med riktigt isunderlag. Testa mig själv, Subie-1-Kenobi och min utrustning i vinterförhållanden. Och sist, men inte minst, ville jag uppleva norrsken!
Med 2 veckors överbliven semester fick jag plötsligt lust att åka norrut i vårt avlång land. En perfekt plan i dessa Coronatider. Tänkte att kanske någon annan i SWES var lika knasig som jag, så jag lade ut en blänkare på vår fb-grupp om resan och vilka datum som gällde. Några dagar senare ringde Claes och frågade om han fick hänga på. Därefter Bengt samt Eva och Östen.
-Tjohoo! Vilket gäng!
Line up på fordon var Claes i sin Lucy, en VW California, se rapport här. Östen och Eva i sin nya fina Hymer 4×4 och Bengt i sin nya Adria fotomobil. Och så jag med Subie… En Subaru Forester -13. Det blev också jungfrutur för R2D2, ett litet ”äventyrssläp” med kåpa. Vi var alltså 5 själar som skulle dela denna helt unika resan. Väl inom ramen för FHM rekommendationer.
Hur unik denna resa skulle gestalta sig, gick nog inte upp för mig förrän en bra bit på väg.
Efter en sval (-16C) första övernattning på en stelfrusen strand i Molkom, fortsatte vi vår färd norrut på Inlandsvägen. Efter en lunch i Mora började vi kunna ana vad som väntade oss norrut på vägarna. Oändliga vita vidder med snöklädda granar. Härliga vintervägar med isunderlag utan ett uns av saltning. Målet för dagen var Sveg där Östen hade hittat ett ställe där vi kunde få en bit mat och samtidigt se VM-finalen i handboll SWE-DEN. Övernattning skedde på Svegs simhalls parkering, en simhall som var stängt på grund av ni vet vad.
Väl i Vilhelmina väckte vi upp en campingvärd som välkomnade oss med brasa i sällskapsrummet. Vi hade en mysig kväll där vi fixade käk innan vi gick vart och en till sitt. Det blev första natten då mitt värmesystem i bilen fick visa färg för första gången. På morgonen hade vi -24C. Dagens mål Artic Camp i Jokkmokk. Under resan gjorde vi så att vart och ett ekipage körde för sig själv. Vi bestämde vårt slutmål och sammanstrålade där på kvällen. På så sätt hade alla frihet under etapperna att stanna när man ville för foto och annat nödvändigt. Om/ när vi var tillsammans i kolon hade vi radiokontakt med enkla walkie talkie. I övrigt kontakt via telefon. Claes, som låg före mig i spåret, ringde och meddelade att han satt på Konditori Princess i Sorsele och fikade. Strax därpå även jag med en baguette och gott kaffe.
Från Jokkmokk gick resan vidare norrut mot Björkliden och nu hade vi passerat Polcirkeln! Lunch och besök på ishotellet i Jukkasjärvi. Lite av en turistfälla, men en upplevelse tack vare Covid och därmed få besökare. Från Kiruna vidare på E10 mot Narvik och här började den riktiga vildmarken upp i fjällkedjan. Knappt någon trafik, endast någon långtradare som drog upp rejäla snömoln vid möte. Längs stranden vid Torneträsk passerades byar som Stenbacken, Kaiserpakte och Abisko innan vårt mål i Björkliden. Prognosen för norrsken såg lovande ut, så Claes och jag gav oss ut till Tornehamn i Torneträsk en bit utanför Björkliden. Väl ur bilen möttes vi av ett skådespel jag aldrig kommer glömma! Norrsken! Aurora Borealis! Under en timmes föreställning fotade Claes och jag som galna innan ridån gick ner i form av tunna molnsjok. Jag var salig. Expedition Northern Light var en succé!
Vi stannade tre nätter i Björkliden och för första gången under resan gavs det tid för mig att sätta upp mitt nya ryska tält, ett Bereg Up 2 med vintergolv, vedkamin och allt. Tyvärr var det ganska varmt när vi var i Björkliden, runt -7 till -10C, vilket är en barnlek för tältet. Eldade jag sparsamt hade jag +20/ 22 grader varmt i tältet. Hade varit kul att känna på den temp de kan ha i Björkliden så här års (-30 till -35C). Om man tänker bo i ett tält med vedkamin i arktiskt klimat bör man i förväg fundera över hur man gör på natten med värmen. Är man flera i tältet fungerar det att dela upp eldvakten. Jag som oftast är själv i tältet löser det med en dieselvärmare. Jag har min fast installerad i R2D2 (släpet). Mitt tält är så välisolerat att lägsta effekt ger +16-18C om temperaturen ute är runt -10C. Litar man bara på kaminen är mitt råd att elda med loggs innan sängdags och sedan krypa ner i en för ändamålet lämplig sovsäck. Värmen räcker då någon timme innan sovsäcken får ta över. Nackdel? Ja, när du kryper ner i din -20C sovsäck har du +22 i tältet!
Själv ligger jag på en Bereg campingsäng plus den madrass jag ligger på i bilen. På madrassen en 100% yllefilt. Ligg inte på bomullslakan i kallt väder. Nattkläder är underställ och yllesockor. Täcke har jag bara i nödfall annars litar jag på plädar och filtar i 100% ull. I min setup har jag 4 stycken yllefiltar.
Andra klurigheter med vinterexpeditioner är gas. Vanlig butan/propan funkar inte i kyla. Punkt. Skall gas funka måste den hela tiden befinna sig i plusgrader. Glöm att stå ute och laga mat på ett campingkök med gas i minusgrader. Skall nämnas att det finns vintergas (Primus m.fl), har dock inte testat det. Alternativ till gas är sprit/ bensin/ fotogen. Eller som i mitt fall vedspis i tält eller öppen eld utomhus. Ett i-landsproblem på resa i arktis är var man förvarar mjölken till kaffet. Antingen står den för varmt, eller så fryser den! 🙂
Följande 2 dagar ägnades åt fotografering vid Riksgränsen, Abisko och vid Silverfallet. Eftersom området praktiskt taget var folktomt hade vi allt för oss själva. Nere på Torneträsks is upplevde jag en total tystnad mitt på dagen. Ingen vind, inga ljud alls. Inga streck från flygplan på en turkos himmel. Moder natur i total tystnad. Mäktigt!
Dagarna i Björkliden gick allt för fort och när det var dags att åka söderut tackade Eva och Östen för sig och begav sig hemåt. Bengt, Claes och jag återvände till Artic Camp i Jokkmokk för att utforska lite i omgivningarna bland annat med en tur till Kvikkjokk där vägen tar slut och Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallets nationalparker tar vid.
Farväl till Jokkmokk och vidare söderut mot Anja, Stig och inte minst Ingemars hemby Tärnaby. Orten ligger längs E12, även kallad Blå vägen. Blå vägen är ett ämne för en helt egen expedition. Hela sträckningen på 1800 km går från väster till öster genom 4 länder, Norge, Sverige, Finland och Ryssland. En given vinterexpedition i framtiden. Garanterat myggfri så länge man gör den på vintern… Med Tärnaby som utgångspunkt utforskade vi en fantastisk vacker trakt via Blå vägen. Passerade Hemavan och gjorde stopp vid ett smått surrealistiskt köpcentra vid namn Gränslöst i Umfors. Belägen nära norska gränsen lockade varuhuset med frysvaror i storpack, exotiska matvaror från jordens alla hörn, gigantisk snusavdelning och kläder som såg ut som de var tillverkade på 90-talet. Vi var nog de enda kunderna den dagen.. Gränsen Norge/ Sverige var ju stängd från båda håll. Handlade ankbröst som vi grillade ute i -25C på kvällen. Naturligtvis kunde vi inte hålla oss från att köra fram till gränsen. Där höll två svenska konstaplar i sina bästa år ställningen för upprätthållandet av gränsskyddet mot Covid-19.
Väl tillbaka till vår bas i Tärnaby anordnade vi bastubad, grillning och en liten avslutningsfest i Bengts fotomobil. När vi s
ummerade vår resa var vi rörande eniga om att vi hade fått uppleva en helt unik reseupplevelse. Expedition Northern Light var en succé. Tidpunkten för resan, innan sportloven, och på grund av pandemin, gav oss ett fönster för denna drömresa. Resan genom hela vårt fantastiska land i allmänhet och Sapmi/ Lappland i synnerhet.
Som en bonus fick vi/ jag lära mig massor om overland-resande i arktiskt klimat. Jag delar gärna med mig av dessa erfarenheter mer i detalj. PM via messenger och SWES Facebook och jag kommer svara så gott jag kan.
Sista natten blev en sval historia i Subie-1-Kenobi. Vid 5-tiden fick jag köra både dieselvärmaren och reservvärme, en elfläkt på 2 kw. När jag motvilligt klev ur sängen och kollade hur kallt det var ute, så stod termometern på minus 31 grader Celsius!
Av Mikael Jakobsson, SWES 148.
Foto Mikael Jakobsson.