Hej SWESare!
Mikael och Cathrine här! Ett par 50+ are bosatta i Påskallavik, ett litet samhälle vid vattnet en mil söder om Oskarshamn.
Vårt intresse för resande har alltid funnits men med tiden och i samband med att vi investerade i vår Ford Ranger som byggdes om till en ”overlanding bil med taktält”, dras vi mer och mer till äventyrsresor med lite utmaning på vägunderlag, ny kultur, djur och natur.
I början av sommaren skeppade vi ner vår bil i en container till Durban.
Nu har vi precis avslutat en fantastisk tio-veckors- resa igenom Sydafrika, Lesotho, Namibia, Botswana och Zimbabwe där de tre ”huvudmålen” var Botswana Okovango med Chobe NP och Moremi GR , Zimbabwe Hwange NP samt Kgalagadi NP som löper genom både Botswana och Sydafrika.
På resan hann vi även med Namibia: Gondwana NP, Nabib-naukluft NP Botswana: Makgadikgadi Pans Sydafrika:, Golden Gate NP, Drakensberg NR, Mokala NP och Pilanesberg NP
Det har varit ett äventyr med spänning, lycka, eufori av allt det sköna häftiga men med stundtals rädsla och skräck både för människor och djur. I storstäderna i SA känner man sig utsatt stundom när man åker runt med en svenskregistrerad bil, som en skattkista för mångas ögon.
Några av fina ögonblicken är möten med djur, natur, människor från alla delar av världen, kvällsbrasor (braai), dofterna, ljuden, stjärnhimlar…….
En händelse vi inte glömmer är att vi blev anklagade för att vara ”illegala immigranter” när vi skulle åka över gränsen ut ur Lesotho och bli utstämplade. Det fanns ingen gränsstation uppe i bergen när vi kom in i landet som kunde stämpla in våra pass. De hotade med fängelse och rättegång så vi fick till slut lösa det med pengar, även om det tog emot. Till slut fick vi en stämpel så vi kunde lämna landet. Det fick vi reda på i efterhand var ”vanligt”. Kanske man är ”tuffare” nästa gång, men i det ögonblicket kände man sig ganska liten.
Även lejonen i Kgaglagadi fick blodet att stelna när man väcks av ett rytande lejon som sedan till och med ställer sig upp mot reservhjulen bak på bilen.
Under de tio veckorna körde vi nästan 1 000 mil och fick under vissa sträckor bunkra vatten och bränsle för en dryg vecka körning. Det blev många hundra mil på sandiga korrigerade vägar men vi fick vi lyckades undvika punktering eller fel på bilen.
Nu står bilen, servad, tvättad och packad med kläder i ett garage på en ranch utanför Pretoria i väntan på att vi ska åka ner i sommar 2024 för en ny tripp. Då är planen utmed kusten i Mocambiqe.
Vi ser fram emot vårens SWES-träff för det är så trevligt, mysigt och givande att träffa andra likasinnade människor med äventyrslust. Då får det bli mark-tält vilket funkar lika bra.
Men nu gäller det nu att kavla upp ärmarna och arbeta så kassakistan blir påfylld till nästa äventyr.
Ha det så fint alla härliga SWESare och hoppas 2024 fyller oss med äventyr.
