Finland, Ryssland, Norge och Sverige sommaren 2013

Färjan till Helsingfors avlöpte utan problem. I Helsingfors sprang vi rakt in i Helsinki Pride, vilket var kul att se. Kort nedan på mina nyvunna vänner! 🙂

På kvällen körde vi ombord på biltåget som under natten tog oss till Kolari. Bilen tilläts köra ombord med 25 mm marginal på höjden – den stod på taket av godsvagnen – och på natten drömde jag att den trillade av vid någon viadukt.

I Kolari regnade det rejält och det var kopiöst mycket mygg. Via Rovaniemi körde vi till ryska gränsen och in i Ryssland. Gränspassagen in gick helt smärtfritt. Första kvällen hittade vi en trevlig liten väg som slutade i en raserad bro.

Där slog vi läger. Sent den kvällen kom fiskargubbe och plockade upp nät. Han var inte sugen på den Jägermeister som min fru försökte bjuda på. Han förklarade med gester att polisen kunde komma. Wouiiio, wouiio, wouiio.

När han kom tillbaka efter att ha tagit upp näten bjöd han generöst på fisk. Att det åskade och blixtrade när han var ute på sjön verkade inte bekomma honom alls.

Ett av många övergivna hus längst med en övergiven väg. Någon som vet vad det står på väggen?

Sedan drog vi vidare österut och körde längst med Vita havet. Öde. Vi körde på igenvuxen väg länge utan att se tecken på civilisation. Härligt!

Nästa stopp blev Kirovsk som låg oerhört fint omringat av berg. En stad med potential. Tydligen ryssarnas svar på Sälen.

Murmansk var allt annat än vackert, men i jämförelse med Nickel, som vi passerade på vägen ut, var det helt OK.

Tullen på väg ut var … ambitiös. Upp med taktältet, ut med allt bagage. Vad finns under batteriet, tro? Vad var det i vattentanken? Osv, osv. Det gick dock på någon timme, så vi ska inte klaga.

Vi stannade i Kirkenäs och åt lunch. Resans längsta dagstur – Murmansk till Nordkap. Tog hela dagen.

Nordkap och trakterna runt Nordkap var mycket vackra. Tyvärr är själva Nordkap mer än lovligt kommersialiserat. Av en svensk, blev vi upplysta om av en norrman. Nåja, altid något gott, tänkte vi.