LABRADOR HIGHWAY

Labrador Highway

Så är jag nu på plats för resans första mål: Att köra Labrador Highway från Blanc Sablon och tvärs över hela Labrador till Labrador City för att fortsätta ner genom östra Quebec till Sant Lawrence River. Nästan bara grusväg. Bara för de tokigaste.

Labrador 27.000 boende, 293.000 km2. Här är glest mellan grannarna.

Resan kunde inte börjat bättre. Isbergen flöt sakta in i sundet på rad. Färjan fick väja för att komma in i hamnen medan vi beskådade två valar som var uppe och visade sig. En fantastisk syn.

Väl i land hamnade jag i Labrador maraton, jag tror att hela befolkningen var ute och sprang eller rullad på samma väg som jag försökte ratta mig fram på, jag vann jag kom först till mål.

Det första problemet var att hitta en bensinstation med diesel. Först det tredje pumpstället hade diesel. Diesel är inte vanligt här nästan alla bilar även pickupper är bensindrivna. De enda dieselfordon som finns är tunga lastbilar.

Att hitta själva vägen Labrador Highway var inget besvär det finns nämligen bara en huvudväg och några få anslutningsvägar till fiskehamnar.

2.FISKEBY

 

Vägen följer kusten i nordost upp till Red Bay ca 60 km på den sträckan ligger 6 fiskebyar i var sin dalgång. Kusten är mycket kuperad och otroligt vacker.

Vägen svänger in i landet och blir grusväg. Byarna är väl värda att sakta ner till krypfart. Alla är mysiga men var och en på sitt sätt olika.

I Red Bay händer det som jag inte tror ska hända. Asfalten tar slut, jag har vetat hela tiden men inte riktigt trott på att det skulle hända.

När jag läste på om Labrador hittade jag en text som sade att Labrador Highway är Nord Amerikas längsta sammanhängande grusväg, vi får se hur det är med den saken.

3 Min första överrnattning

 

Första övernattningen ca 10 km in på grusvägen högt över in insjö med utsikt över bergen.

Dag 2. Milen rullar på i 80-90 km/h. jag har varit med om sämre grusväg. Det är ett vackert land, kuperat med insjöar, älvar och berg. Ett kort besök i Marys Habour och ST: Lewis. Att det blev St: Lewis beror på att det är Nord Amerikas östligaste udde, så har man varit där med, det kändes inget speciellt.

Naturen blir mer och mer lik den Svenska fjällvärlden. Fram till korsningen till Cartwright såg jag ett piggsvin en caribou och en överkörd räv. Jag mötte två bilar i timmen och blev omkörd två gånger på hela dagen, av samma bil.

Om man ska bo vackert då ska man bo i Cartwright. Om man är barn och ska växa upp på en bra plats för barn då ska man bo i Cartwright. Om man är vuxen kvinna ska man bo någon annan stans. Om man är man och tycker om snöskoter och fiske då ät platsen utmärkt. Tycker man inte om snöskoter och fiske bör man flytta.

4 Fiskevatten

 

Jag har i dag kommit fram till Goose Bay efter minst 85 mil genom skogen på grusväg.

Goose Bay är en liten stad som växer och har tappat charmen. Här finns allt man behöver bränsle mat, apotek och en välsorterad sportaffär och som vanligt en spritbutik. Goose Bay har varit reserv som landningsplats för NASAS skyttel.

 Jag lämnade staden fort. Strax tog den släta fina asfalten slut.

Efter 20 mil har man precis kommit in i skogen. 50-60 mil blir dagsetapperna utan att gaspedalsfoten blir trött. Det finns inga byar, efter ett par dagar är alla myrar sig lika. Efter en lång dammmmmpelare var jag framme i Churchill. I denna stad finns det ett vattenfall dubbelt så högt som Niagara fallet. Men man har tagit vattnet och kvar är bara fallet.

5 Dåligt slädföre

 

Efter ännu mera damm och grusväg kom jag fram till Labrador City ca 100 mil, sista utposten i Labrador. Två järnmalmsgruvor, bägge dagbrott.  Hela staden lever av och med gruvan. Det är som en myrstack. 7500 personer.

Här tar Labrador Highway slut kvar är bara ca 80 mil mest grusväg i Québec ner till kusten.

Denna resa är inget för den som vill möta stora utmaningar och dåliga vägar. Det är en resa för den som vill möta den stora oförstörda vildmarken utan att kunna lämna vägen på grund av tex ålder eller något handikapp.

Det är även en resa för den verkliga sportfiskare det finns tusentals möjligheter under vägen.

Enbart Labrador Highway är inte värt mödan, men vägen dit och tillbaks är väl värt pengarna och tiden. Tillsamman är det en resa i ett oerhört vackert landskap med historia och kultur.

6 Grusväg

Hälsningar från Klas i Labrador

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.