Tanken var att jag skulle åka från Dawson City till Inuvik den nordligaste punkten man kan komma till, sommartid med bil.
Dawson City, det går inte att misstaga sig på att man befinner sig i guldgrävarland. 6-7 km före staden är hela dalgången ca 1 km bredd uppgrävd och prydligt lagd i rader tätt intill varandra, nästan ända in i stadskärnan. Varenda sten, varenda gruskorn är flyttad på jakt efter guld. Helt tokigt.
En riktigt trevlig stad den första stad jag sett där man försökt att behålla den gamla staden intakt och byggt nytt i gammal stil. INGA STADSGATOR VAR ASFALTERADE bara grus och dam. Staden lever helt på turister. Ca 1000 innevånare och tre pundare minst 10 hotell och två campingplatser mitt i staden, 10-15 matställen, ett överflöd av suvernirbutiker och ett stort museum. Sedan var det inget mer.
Jag tankade och for mot Inuvik.
80 mil, liten grusväg, ganska krokig och gropig, en väg som jag blivit varnad för. Med full tank ger jag mig iväg bara ett tankställe halvägs.
Skogen krympte för var mil jag kommer norr ut. Strax reste sig bergen på bägge sidor och det blev vackert.
Små granar som kryper upp till trädgränsen där tar det gröna vid innan det nakna berget helt tar över. Ruskigt vackert.
Träden krymper bort helt och hållet, bergen blir lite lägre och flackare, dalgången öppnar sig. Öppna marker och små buskar av någon sorts björk och gräs tar över i dalgångarna, bergstopparna är kala och skiftar i färg, silvergrå, bruna och gråbruna.
Det är så otroligt vackert.
Jag parkerar, lagar mat och bara njuter av tillvaron. Tystnaden är total inte en bil, några fåglar fjäskar i buskarna, det är kallt och myggen håller sig undan och jag fryser om knäna. Det är toppen.
Jag har i dag sett en varg, han var gråsvart och långbent och försvann innan jag var inom fotohåll.
Jag har sett en stor grizzly skuttande på heden, när jag stannade bilen försvann han i tvåskutt. Han sprang inte utan skuttade med benen i par
Jag har på två olika platser sett buskar röra sig och dölja en hemlighet. Kanske en moose eller kanske en cariboo.
Dagen började fint, jag kan inte säga att jag såg soluppgången det vore fel. Jag är nu så långt norr ut att solen är bara nere och sniffar på bergstopparna men den var uppe och värmde när jag steg upp och det behövdes. Sommaren har kommit halvvägs och snön ligger kvar i svackorna. Vissa bitar av området längs vägen till Inuvik kallas för tundra vilket innebär att i perioder ligger tjälen kvar två år i rad.
Jag vaknar till fågelsång en störande liten skrikhals men det är trevligt att vakna till. Jag vill inte gå upp det är kallt, den där lilla stunden innan strumpor och skjortan är på är ruskig, just det där att sätta ner fötterna på golvet , hu. Jag försöker att få på bägge strumporna utan att någon fot åker i golvet. Hålla upp fötter och knän så att det går att trä på byxan upp till knät. Fötterna ner i skorna. Räddad, det blir en bra dag i dag med.
Färden fortsätter, jag njuter av skönheten. Strax går vägen upp på en högplatå men sikten skyms av små sketna granar. På en utsiktsplats står det att man kan se 18 mil i var riktning. (om ögonen håller och det inte är mulet). Jag ser bara bort till horisonten hur jag än försöker se längre. Grusvägen är en lång bit bara skrapad och vattnat och det ser ut att ha regnat en rejäl skur, vägen är geggamoja.
36 mil grusväg, sedan är lyckan slut. Framme vid Eagle Plains här kan jag få diesel och ett mål lagad mat. Flera personer står och häckar vid en vägbom. Vägen är avstängd på grund av att regnet sköljt bort den. Hit men inte längre.
Antingen vänta eller att vända och aldrig komma fram. Jag vänder och åker tillbaks. 36 mil lika vackert men från ny vinkel jag hade inte velat missa en meter.
Upp på asfalten och full fart söder ut. Jag går och lägger mig i min koja, sover gott till kl 2, känner brandrök går ut och pinkar det luktar skogsbrand ute med. Jag har inte ens en hink att släcka med jag borde kanske hållit mig, jag går och lägger mig igen. Sover till 3, vaknar och det luktar mer brandrök Dags att åka vidare så jag inte blir avskuren både framifrån och bakifrån. Jag åker en timma tills brandröken upphör. Såg bara rök men ingen eld. Det var ingen bra dag.
