Under påsken 2024 genomfördes en cirka två veckors resa till Sardinien och Korsika som ligger i medelhavet strax utanför den italienska och franska kusten. Vägen gick via alperna sen Venedig, Florens, Rom. I Österrike var det snö och kö, i Venedig blev det lunch, likaså i Florens och därefter middag i Rom.
Efter en dag med Florens och Rom tog vi till sist färjan (10 tim) från Civitavecchia, strax norr om Rom till Olbia på Sardinien.
Vi anlände i Olbia på morgonen och såg till att först handla lite förnödenheter på den lokala mataffären, det gick ingen nöd på bra matvaror, som det ju brukar vara i Italien. Karta ungefärlig rutt runt ön med några avstickare inåt landet. 
När bilen sen var tankad, kylen och skafferiet var fullt så körde vi söderut. Efter ca 1 timmes körning så tog vi av på lite mindre vägar som snabbt förvandlades till grus med skarpa och branta svängar, för kamelen som väger någonstans över 3 ton var det ibland lite utmanande. Här fick vi iallafall snabbt använda vinschen och ta ur mycket luft ur däcken för att klara oss, lutade rejält i vissa svängar. Spår som dessa finns i princip över hela Sardinien, mer eller mindre tekniskt svåra. 
Vi höll oss nära kusten och körde ner till många fina stränder som ligger packade en efter en, ofta rätt coola vyer med höga berg som sluttar ner till havet. Försökte bland annat köra ner till en strand via en (troligtvis) gammal militärväg men fick halvvägs vända då vägen hade rasat.
I Mars under påsken fanns det mycket plats till camping, vi hittade alltid plats i skogen eller vid stränderna och var alltid ensamma. Både på västra och östra sidan. Östra sidan är mer bergig och spektakulär, men västra sidan är lika fin den fast med sandstränder och lite plattare landskap generellt. 
Även om vi inte körde de tuffaste spåren som ön hade att erbjuda så var det riktigt bra körning. Uppskattningsvis kan man lätt spendera 2-3 veckor här och köra en massa olika tracks, finns mängder. Bland annat är “Desert Agriates” på Nordvästra Sardinien ett populärt ställe med olika tracks.
När vi kom uppåt till Santa Teresa Gallura, där färjan åker över till Korsika hade vädret blivit sämre vilket ledde till att vi var tvungna att sova över i kön på färjeterminalen. Fartygen som de kör med klarar inte så hög sjö, ibland kan det därför bli lite förseningar mellan öarna här. Men vi kom med morgonen efter, som tur var. 
Korsika är franskt, känns lite mer ordning och reda, fina vägar, dyrare men finns minst lika många roliga tracks där ändå. T.ex. “Piste des seigneurs” som vi hade tänkte köra men snabbt struntade i eftersom att vi var rätt säkra på att vi inte skulle komma fram med den tunga kamelen.
Här finns även Napoleons barndomshem som kan värt att besöka. 
Vi fortsatte sen uppåt, körde längst kusten och stränderna.
Från Korsika tog vi färjan till Livorno – smidigt och lätt. Därifrån körde vi hemåt via Pisa och därefter vidare till Verszaca dammen i Schweiz där en av världens högsta bungeejump finns, 220 meter, verkligen kul, rekommenderar alla Swesare (och övriga såklart) att prova på 😀 
Vi kommer definitivt tillbaka till Sardinien & Korsika, men troligtvis med en lättare 4×4. 
//Malcolm & Pernilla