På resa i England och på Irland 2018-12-25 – 2019-01-11

Vart ska vi åka?
Casper (14 år) vill hänga i Trosa skidbacke med sin nya snowboard, Axel vill åka på leklands- & godisaffärssafari.
Johan har länge suktat efter att se Sudans pyramider, Petra kommer fram till att den ultimata
kompromissen är att uppfylla hennes önskemål om Irland!

Ungefärlig rutt.

Det första stoppet blir hos en förtjusande familj boendes i en stad längs med E4an känd för sin avfallsanläggning och lite flygplanshistoria. Här delas det ut sena klappar till snälla barn!
Nästa riktiga mål blir södra Holland där vår AC-firma ligger, de ska få äran att byta ut det som skakade sönder i somras i ingenmansland mellan Kazakhstan och Uzbekistan.
Väl i Skåne tar vintern slut, snön försvinner och bilen blir snabbt smutsig.
Körningen till Holland går utan bekymmer.
Lagningen i Helmond tar några timmar och vi hinner med att besöka ett fint lekland för Axels skull.
Ett stort antal lekland kommer att besökas under resan och nästan alla har gemensamt att bara barnen får leka där, föräldrarna förväntas äta sliskiga kakor och fika. Generellt kan man säga att
leklanden är billiga och av ganska låg klass jämfört med det vi har i Sverige.
Resan genom Frankrike och ”England” till Holyhead blir mer som en transportsträcka,
men vi lyckas hitta ”Thomas land”. Där bor Thomas tåg och Axel älskar tåg så det var bara att
gilla läget när de rånade oss på 100 pund i entré.
Båtresan över till Irland var ganska tuff med kraftig sjö men vår tuffa Axel (4år) hade inga problem med det.

Väl på den Gröna ön varvar vi ner och åker från Dublin längs med kusten norrut.
På nyårsafton tar vi in på hotell för att lyxa till det lite, hotellet var helt ok men restaurangen
de skröt om på hemsidan vår abonnerad.
Middagen fick vi äta i bilen!
Vi fortsätter norrut och betar av Belfast och vänder vid Magilligan Point, som för övrigt har
en väldigt trevlig restaurang. Där fanns även möjlighet att parkera bilen över natten.
Sakta men säkert betar vi av Nordirland moturs, det är lätt att turista här men husbilar förfaller inte
vara särskilt välkomna.
Petra och Axel flyger hem från Dublin och jag beger mig mot London för att där möta en gammal vän
som jag bilat runt mycket med.
Nästa stopp blir Gaydon och det brittiska bilmuséet, här finns all sköns knasiga bilar.
Naturligtvis får 4×4 lite mer uppmärksamhet än de andra.
Efter att hämtat upp min vän i London beger vi oss upp mot Harwich för att ta färjan tillbaka
till Nederländerna. Resans enda dramatik utspelar sig någon mil väster om färjeläget där en
äldre dam får ett raseriutbrott över att vi parkerat och sovit i ett villakvarter.
Enligt den stingsliga damen har vi levt rövare hela natten och väckte henne klockan 0500.
Hon berättar att hon tänker ringa polisen och ange oss då det inte är tillåtet att sova i bilen.

Resan över till Nederländerna går bra och väl där passar vi på att besöka PK-trucks.
PK-trucks säljer inte alls politiskt korrekta bilar, utan tvärtom, manliga bilar så som Toyotas
fina Land cruisers ur HZJ-serien och andra godsaker. Utbudet är gigantiskt och mäts i fotbollsplaner.
De flesta bilarna är inte med Euro6 avgasrening utan kräver ett speciellt förfarande för att kunna registreras i Sverige.
Jag blir lite sugen på en fabriksny M.A.N. (MY 2017) 4×4 med dubbelhytt som bas för nästa bil.
Någon som vill lägga ett bud (läs inte skambud!) på vår Sprinter?
Åter till resan, det var nog en av de mest krävande jag gjort på länge. Att bila till Uzbekistan i somras
upplever jag som ett lättare projekt än att hitta ställplatser i ”England och tampas med Londons (TFL = Transport for London) biltullar. Resan var lyckad men vi saknade de oändliga möjligheterna till fricamping som finns i ”Stanländerna” och Ryssland.
Det går att leva där på en relativt liten budget om man kan sova och laga mat i bilen.

Våra bilder börjar första morgonen efter ankomst till England, i kuststaden Folkestone.