Mellbergs höstresa

Kom hem igår (2018-10-28) efter en 4 veckors familjeresa. Våran längsta hittills, tillsammans. Inget fusk med flyg den här gången.
Våran dotter tyckte det var konstigt hemma för att alla pratar svenska.
Jag frågade om hon ville följa med till soptippen idag. Ligger det i Sverige? frågade hon.
När hon skulle lägga sig ikväll sa hon, 2 gånger på samma ställe?

Den här gången blev det en familjeresa faktiskt, så förvänta er inga större prövningar den här gången.
Men det kanske kan vara intressant i alla fall. Kan vara nog så äventyrligt med en 4a åring och utbränd fru, men vi har upplevt/sett något nytt varje dag. Det går att få till en bra resa med framaxeln i friläge (men det är dock skönt att veta att det finns ett lock-läge) Hoppas att det kan vara intressant för er som kanske tycker att eran bil inte duger, eller saknar någon utrustning.

Vi har väl börjat lära oss vad som behövs i packningsväg. Lastutrymmet bak är bara halvfullt den här gången och vi funderar på vad vi har glömt, frun har ändå packat med en stor vilstol. Var väldigt skönt med utrymme i bilen, lättare att hålla ordning på sakerna och mycket lättare att komma åt det man ska ha.
“Less is more”

Här är vi på gång i alla fall. Höstruggigt och färjan är halvtom. Märks att det är lågsäsong.

Gillar man fläsk, ska man åka till Polen. Lite som gammelsvensk husmanskost. Vi var mätta i ett dygn efter den här fläsk-knölen.

S7:an. Åkte här för ett år sedan, då var det vägarbete hela vägen ner till Warsawa. När jag åkte här i våras, så var det bara några mil som det jobbades på. Och nu är den klar, bra jobbat.

Köket funkar bra. Särskilt nu när bilen inte är så fullsmockad med grejor. Det går att hitta lite ytor att va på.

Första dagen blev det bara tråkig motorväg och hotell till natten.
-Hotell är strunt, säger lillfisen.
Mmm, men det är inte riktigt campingväder, tycker frun och jag.

Andra natten så vann hon. Vi campar väl då. +10 och allt är blött fast det inte regnar… blää.

Den här bilden tycker jag om. Normalt så får man truga och fjäska för henne för att hon ska äta. Men nu går det bra, minsann. Slovakien.

Äntligen!
Tullstationer är väl ingen lekplats, men är det väntetid så är det.
Tid i bilen räknas ju även om bilen står still.

Sen kväll i Satu mare, så det blir hotell.

Tydligen så hade jag släpat med mig lite Borelia, så jag behövde fixa lite innan vi kunde åka vidare. 22:- kostade besök och penicillin. (gula kåken i bakgrunden som är apotek)

Den här bilden tog gumman i smyg och la ut på fb med texten “Nu släpper han luften ur däcken, vi kommer nog inte till Svarta havet idag” och det hade hon helt rätt i.

Vägen blev fort sämre så det var bara att vända. Var visst björnspår i krokarna också, så frun fick lite bråttom tillbaka till bilen. Tanken var ju familjeresa och undvika allt som kan skapa stress. Vägen var nog mer lämplig om Dynamitharry varit med.

Provade en annan väg som såg lovande ut.
Är man på väg till Dracula, så vill man ju ha lite stämningsfull väg dit.

Riktig myskörning. Djup frodig skog och lagom fuktigt med lite dimma som rör sig i strålkastarljuset. Det plaskar lite lätt om däcken och någon enstaka lerklutt hamnar på rutan och huven tillsammans med blöta höstlöv. 4.2:an ligger på perfekt varv, precis där hon är som starkast och vägens alla ojämnheter är mjuka så bilen vaggar fram.

Det blir mer och mer igenväxt och vägen stämmer inte med GPSen heller, samtidigt som det börjar på att bli lite sent. (också stressrelaterat)

Till slut var det även träd över vägen. Det här trädet var väl inge problem, men det är ju ett tecken på att vägen inte används och förmodligen blir vägen ännu sämre. Så vi vänder. Fick i alla fall en riktigt mysig skogstur den här dagen.

Då gårdagen blev sen så fick det bli hotell.
(att tjejer ska ta sådan tid på sig att packa in sina prylar)

Vi har hamnat lite ur kurs och vill till en större väg, som går några mil norr om oss. Hittar en väg som är med på GPS och karta, väg 185C om jag minns rätt. Spårvidden stämmer inte alls med Patrolen och jag undrar lite vad dom har kört med här egentligen.

Ganska så smackigt här, men det är bra grepp ändå. Stenig botten i spåren och tur är väl det, BF däcken går på sista säsongen nu. Till slut stämmer inte GPS och verklighet och vi är ur kurs igen. Vi letar efter rätt väg, men det finns ingen annan än denna och den går nu åt fel håll. Så vi får vända idag också.

Viseu de Sus. Dom här tågen används fortfarande. Populär turistgrej.

Reklambild. Om jag fattade rätt så är det den äldsta godslinjen som fortfarande är i bruk. Man kör fortfarande ut timmer med ånglok.

Det var här jag och dynamitharry tänkte komma fram våren 2017 (för er som läst om tidigare resor)

Då vi saknar varmare väder så bestämmer vi oss för att åka söderut. Donaudeltat får bli en annan gång. Vi vill campa lite mera. Många vägar i Rumänien är väldigt fina. Femte gången på tre år som jag är här nu, och varje gång så är det vägar som blivit nylagda eller påbörjade.

Djur på vägen är mycket vanligt.

Hundar är det gott om. Tyvärr så är det ingen som bryr sig om dom. Man har dom till att vakta gården, valla boskap eller försvara sina djur mot varg och björn. En hund går ju emellan om flocken är hotat, trots att den förmodligen vet att den kommer att förlora matchen. Och för det jobbet har dom ingenting. Ligger och självdör i dikena efter att dom blivit påkörda.

Våran dotter älskar hundar och drar till sig dom som en magnet.

Vampire camping utanför Bran. Var varmt och skönt, ända tills solen gick ner. Då blev det frost. Tältet fylldes med fårskinn och fleece-filtar. Sovsäckarna ligger kvar hemma. Om man ligger på fårskinnen och har fleecefilten på sig med täcket överst så funkade det ganska så bra. Filt på täcket var ingen märkbar skillnad.

Efter en kall natt åkte vi till slottet Bran. Stor turistattraktion men kul att se ändå.

Nu var det ju inte rätt datum som vi var här, Halloween gör sig nog bra här.

Utanför slottet så är det marknad och mycket att se. Träffade den här mannen som vet hur man gör vackra knivar.

Transylvanien, Dracula, slott och medeltid… jag måste ha en riktig dolk!

Efter slottet blev det helt vanlig väg till Bukarest, svängde förbi palatset som är stort. Bukarest är en fin stad, men vi trivs bättre utanför städerna. Så vi fortsätter mot kusten.

Havet!
Den lille får springa sig trött.

Tydligen massor som ska göras. Vi tar en lång rast här medans hon leker. Smidigt med bilen då, så vi kan fixa med mat och fika.

Vi fortsätter söderut mot Bulgarien på en liten grusväg, precis vid havet.

Lite häftigt/kusligt med så här stora vrak, särskilt när man kan åka nära dom.

Rensa vägen från sopor för att komma fram… det brukar vara träd eller liknande, men inte här.

Gränsstationen till Bulgarien.

Direkt efter gränsen så åker vi ut till kusten igen, och fortsätter på våran väg. Det är helt tomt här, bara vi som är här.

Man skulle kunna tro att vi är på en Afrikansk savann.

Fördelen med att åka på hösten är att det är stort utbud av frukt och grönt.
Den lille har utvecklat någon form av beroende av röd paprika.

Följer kusten söderut. Börjar på att bli lite varmare, vilket vi tycker är skönt. Kan vi campa lite oftare. Även om det inte skulle vara någon offroad resa så kan man ändå åka småvägar, finns så mycket mer att upptäcka då.

Lunchstopp vid en liten Bulgarisk fiskeby.
Dottern tar hand om disken med ett leende. Hemma så är det oftast något “viktigare” som måste göras.

En hel kasse med snäckor som ska med hem. Det började lukta billig fiskrestaurang i bilen, efter en stund i solen, så dom får åka i “trasheroon” istället. (säcken som hänger på reservhjulet)

Dom minsta campingarna är oftast dom mysigaste, och gästvänligast.
Lillfisen som tagit kortet, hon kan snart telefonen bättre än en annan.

Lågsäsong, nästan själva på campingen.

Väldigt vackra soluppgångar vid svarta havskusten.
Inget addat eller kladdat med bilden, helt original faktiskt. (tyckte själv att bilden såg “gjord” ut)

Nesebar, Bulgarien.

Stora maneter.

Man skulle kunna tro att vi är vid medelhavet eller liknande.

Sozopol, Bulgarien. Lika fint här.

Börjar närma oss Turkiet. Vi väljer att åka väster ut istället, och mot Grekland.

Hitta en bra väg. Blev faktiskt lite offroad när vägen plötsligt tog slut vid en nerlagd fabrik, men vi hitta snart en ny väg.

Asfaltsväg med vägnummer till och med.

Nästan inga bilar på den här vägen. Bara stanna och laga mat när man blev hungrig. Bilen står på vägen, även om det inte ser ut så.

Grekland.

På väg mot Alexandroupolis, vid Egeiska havet.
Förvånansvärt lite trafik här. Bergen som man anar till vänster i bild är Turkiet.

På morgonen vaknar vi av artillerield!!!
Vi hör både kanonsalvorna och när granaterna exploderar på håll. Jag räknar till 16 sekunder mellan avfyring och nedslag, så det verkar vara långskjutning på gång. Efter ett tag så kommer jaktplan och bombar på samma ställe. 2 plan i taget som släpper klusterbomber (lät som det iaf, sprakande smällar) 5-6 gånger. Sedan började det vimla av helikoptrar. Dags att packa ihop och ge sig av.

Åker vidare mot Kavala, behöver leta reda på ett bränsle filter då det ena har börjat läcka lite.

Jag fick ner telefon för att ta en bild på läckaget och tycker att bulten i filtret sitter snett. Byttes i Polen förra resan och någon har kanske tagit i lite mycket vid monteringen. Törs inte röra grejorna innan jag har ett nytt filter.

Kavala, Grekland.
Patrolen känns gigantisk i Grekiska städer, en vespa hade varit mera lagom. Vi hittar i alla fall ett filter.

Precis att det går att få runt bilen, gäller att ha koll på höjden också.

Byte av bränslefilter.

Får stryk i färgyatzy.
Åker man med barn så är det bra att packa med lite “hemligheter” som man kan ta fram som överraskning.

Vi tröttnade ganska så fort på Grekland. Lite för turistigt, och Grekerna visade tydligt att dom var trötta på turister. På väg mot Makedonien så hängde den här banderollen, vet inte vad dom menar med den.

Bra med kompisar.

Äppletider. Odlingar överallt och vägarna fulla av traktorer.
Ser ut som en veterantraktor, men utanför en traktorfirma såldes nya likadana.

Tar in på ett hotell i staden Ohrid vid sjön Ohrid, jobbigt det här med namn.

Nästa dag tog vi en liten båttur. Naturligtvis tar vi den minsta och enklaste båten.
Fanns många båtar att välja på, men på dom större båtarna är det andra passagerare och tider att hålla reda på. Är man själv på en liten båt så kommer man dit man vill, när man vill.

Kyrka från 1200 talet. Våran skeppare tar av sig mössan och går ner på knä och gör korstecken tre gånger.

Gamla delen av staden Ohrid, finns hur mycket som helst att se här.

Jättestor lekpark i centrum, där kunde man även hyra elbil till den lille. Hon var inte helt nöjd med utbudet, men en BMW suv fick duga. Lekparkerna är ofta fulla med lekande barn, långt in på kvällen och föräldrarna sitter på någon av restaurangerna bredvid.

Ohrid kan jag verkligen rekommendera, vi gillade stället.
Mycket att göra och se. Den gamla stadsdelen. Båtturerna som gick kors och tvärs över sjön till intressanta platser. Fanns offroadtaxi också, färdiga turer med mat och allt.

Bay of bones
Jättegammal fiskeby. Lake Ohrid är en urgammal sjö, ska finnas arter som bara finns här.
Vi lämnar Makedonien, hade gärna varit kvar några dagar, men det finns ju kvar.

Tirana Albanien. Finns ingen filmarkering vare sig på vägen eller i rondellen, det är ofta så många filer som går åt, eller får plats. Just här ser det ut att vara fyrfiligt… eller är det fem?

Både frun och jag tyckte att det var skönt att komma till Albanien.
Vi stängde av GPS´n och vek ihop kartorna, lite som man gör när man börjar komma hem. Vi reflekterade på det och sa,
-Vi är ju för tusan i Albanien! Det ska inte alls kännas “hemma” men vi trivs här.

Vi tar samma camping som vi gjorde förra året, passar på att tvätta allting, och vårat “läger” ser likadant ut som det gjorde sist vi var här. Våran dotter går iväg med orden “jag går till lekparken”. Tror att hon också kände sig hemtam.

Lite ramsned.

Tydligen hade vi slut på paprika, och så kan vi ju inte ha det.
Bara att “tappa” bilen vid först bästa grönsakshandlare, smidigt.
Bilen står parkerad i en rondell.

Marknaden i Shkodor.

Mandarinpause på trottoaren, mitt i stan. Är man sugen så är man.

Nästa dag så packar vi ihop vid femtiden på morgonen. Jag är ingen morgonmänniska, men det är ganska vackert då. Lite roligt och se när landet vaknar.

Åker i en krokig tunnel som går brant uppför…

och slutar på en färja. Det är inte jättemycket plats från där tunneln slutar och färjan. Precis att det går att vända bilen.

Hamnkontor och café. Komani lake.
Sjön är en damm, ni ser vallen i bakgrunden, därför det var uppförsbacke till färjan.

Kallt och ruggigt. Solen har inte orkat upp över bergen än. Färjeturen beräknas ta tre timmar ungefär.

Lite Norsk fjord över det hela.

Röda bussen är en Bosnier, med Japanska turister.
Lastbilen hade en ko med sig, men den skulle med en mindre båt.

Finns några som bor här uppe i bergen. Ända sättet att ta sig härifrån är nog med båt.
Jag tror inte att man åker och shoppar för att slå ihjäl lite tid.

Inga bekvämligheter på färjan, förutom en toalett, men den var trasig.
Tur man har allt man behöver i bilen, så man kan få sitt morgonkaffe.

Min favoritplats är nästan alltid upptagen.

Jag får nöja mig med bilens näst bästa sittplats. Varenda Japan på båten tog kort på mig när jag satt där. Lillfisen är upptagen med sitt.

Magiskt.

Det är lågsäsong och färjan vi åker med ska vara den lilla. Då borde det alltså finnas en större också. Den ända jag såg var den här, men jag tycker den ser lite sliten ut.

Framme, här ska vi av. Nu har vi 5-6 timmar bergkörning framför oss, men det ska vara bra väg.

Vägen är riktigt fin, vägräcke till och med, det är man inte bortskämd med.
Dom verkar asfaltera varenda rolig väg här, snart inga kvar.

Matrast. Det blir mycket närodlad mat, i princip bara det som går att få tag på. Dottern har sina svenska favoriter i bilen, skulle nog klara sig en månad.

Vägen är riktigt lång och det går väldigt sakta. Branta backar tycker Babushkan inte om och när man väl fått upp farten så kommer det en hårnål. Kommer att ta tid det här, inte helt lämpligt att köra här när det är mörkt. Det brukar vara illa nog när solen står lite för lågt.

Bra att åka i dagsljus.

Hemfärden gick bra, även om det blev sent. Vi hann ner till lite normalare väg innan det blev kväll. Åkte till samma camping som vi åkte från, istället för att leta reda på en ny.

Vägbygge.

Passade på att fylla våra vattendunkar när vi var uppe i bergen.
Kranvatten i Albanien är väl inte att rekommendera, men bergsvatten går bra.

Morgonen efter så packar vi ihop för att lämna Albanien. Både frun och jag känner oss lite vemodiga över att lämna landet. Vi har varit på rull i tre veckor, men någon hemlängtan har vi inte fått ännu.

Ulcinj, Montenegro.
Campingplatserna låg på rad här, och vi hittade en som fortfarande var öppen.
Inte helt fel med en egen strand.

Hittade väldigt färggranna krabbor här, eller rester i alla fall.

Nästan alla städer har en gammal stadsdel kvar, brukar vara sevärda. Mysiga restauranger och bra lägen.

Det här vet jag inte vad det är, men antar att det är fiske av något slag.

Konkurrensen måste vara hård på mandariner här, säljs överallt.

Kroatien.
Det kanske är lite taskigt att trycka upp en badbild i ansiktet på er så här års, men vattnet är faktiskt så här fint.

Med solgardiner på sidorutorna och körning på serpentinväg, så kan man lätt må lite dåligt.
Vi fick pausa en stund och hämta lite luft.

Man tycker att det är lite synd att lätta på gasen när man väl fått upp farten.

I dom äldre stadsdelarna så är en Patrol för stor, då får man gå istället.
(finns det några rostfria R4or kvar i Sverige tro?)

Sista gången på resan som vi ser havet. Det stormar ordentligt. Vägen är stängd för lastbilar och husvagnar. Blir inga vågor när det blåser riktigt hårt, blir bara spray av vattnet. Därav regnbågen (syns lite dåligt)

Dino-park i Ungern.

Dumma dumma fulgrottan i Tjeckien.
(barnet som döpte den, tror inte hon är så förtjust i grottor)

När vi kommer ut igen säger hon, FY FAAAN för första gången. Vi tyckte inte att det var läge att tillrättavisa henne.
Det var nog inte så långt ifrån att hon skulle få panik i dumma dumma fulgrottan. Turen tog en timme, varav en halvtimme i båt. Båten var väl ok, men inte bra. Hon kämpade på fast hon var livrädd, klart man får en fladdermus-gose då.

Det blev inga bra kort nere i grottan. Jag tyckte den var riktigt häftig, särskilt båtturen.

Då var familjens höstresa färdig.
Blev inte så mycket spänning den här gången, men det var ju inte meningen heller.
Hoppas att det var någon som hade lite glädje av det i alla fall. Det kanske blev lite kortfattat, men det är ju ett offroad-forum och den här resan blev väl kanske lite väl familjebetonad.

Men, Jag och Dynamitharry har börjat planera lite…
“The worlds most haunted forrest” ligger i Rumänien…
och det går en väg där…

Vi hörs… hoppas jag.