Östersjön runt 2018

Östersjön runt 2018

Posted by
|

I vanlig ordning är vår gamla trotjänare (Nissan Terrano II) fullpackad när vi ger oss av. Siktet är inställt på Gedser i Danmark. Men för att ”slå två flugor i en smäll” passar vi på att hälsa på goda vänner längs vägen. Därför blir det små stopp här och var: Vänersborg, Göteborg, Malmö och Holbæk i Danmark. När vi kommer fram till Scandlines terminal i Gedser exakt 15:00, visar det sig att vi är tio minuter för sena. Färjan är precis på väDSC_1414 (800x532)g att lämna hamnen. Det blir till att vänta två timmar på nästa avgång, som dessutom blir 15 min. sen på grund av dåligt väder.

När vi sedan rullar av färjan i Rostock har klockan hunnit bli halv åtta och det börjar skymma.  Vi styr österut längs kusten och får snart syn på en skylt med texten ”ZIMMER FREI” vid en liten krog. Trots att skylten säger något annat är alla rum upptagna. Vi kör vidare och inser att det mesta är igenbommat för säsongen. I Graal-Müritz står lyxiga hotell på rad, men allt verkar vara stängt. I anslutning till Strandhotel ligger restaurang Slickerbeck där det fortfarande lyser. Ett medelålders par sitter vid ett bord. De verkar vara de ända gästerna. Servitrisen kan inte ett ord engelska och inte heller något av de fem andra språk jag talar. Paret vid bordet kan dock lite knagglig engelska och det visar sig att hotellet är öppet och att vi kan få ett rum för natten.

På onsdag morgon intar vi en stadig frukost innan vi drar vidare. Vi fortsätter längs småvägar som följer kusten i forna DDR. Även om mycket hänt sedan murens fall kan man fortfarande se gamla, övergivna industrier och militäranläggningar, men det mesta är snyggt och prydligt. En liten besvikelse är att alla vägar ner mot stranden är avstängda och alla parkeringar i närheten är avgiftsbelagda. Så, trots att vi kör småvägar som bara går något hundratal meter från strandDSC_1510 (800x532)en kan vi på sin höjd skymta havet mellan träden.

Vi passerar den gamla gränskontrollen och Polen hälsar oss med gamla kullerstenar som får hela bilen att studsa och vibrera. Samtidigt känns allt så välbekant. Har man som vi flyttat runt i värden så har man också goda vänner utspridda över halva jordklotet, så också i Świnoujście. Vi stannar tre nätter hos Krzysztof och Ella som vi inte sett på många år.

Det finns en hel del att titta på och uppleva runt Świnoujście. Vi tar färjan över Świna (Svinet), den korta flod som förbinder Zalew Szczeciński (Stettiner Haff på tyska) med Östersjön och kör norrut mot mynningen. Här ligger befästningsanläggningarna Fort Gerharda och Bateria Brzegowa från Andra världskriget.

Det mest inDSC_1429 (532x800)tressanta var dock att klättra upp i den 68 meter höga Latarnia Morska Świnoujście, ett av världens högsta fyrtorn. Den började byggas 1854 och tändes för första gången den 1 december 1857. Efter att ha väglett sjöfarare i 143 år släcktes fyren för gott den 2 augusti år 2000. Fyren är öppen för allmänheten alla dagar i veckan kl. 10-20, om det inte blåser för mycket. De nästan trehundra trappstegen ger oss dagens träningspass. Men där uppe har vi en vidunderlig utsikt över trakten och långt ut över Östersjön.  Himlen är molnfri och vi kan se fartyg som seglar in och ut genom Świna. Den stora kolhamnen ligger alldeles nedanför oss. Därifrån skeppas brunkolet från kolgruvorna i söder ut över hela välden.

En och en halv mil österut längs kusten ligger Międzyzdroje, en mysig liten småstad. Vi njuter av den härliga vårsolen, shoppar och äter gott. Medan vi sitter och väntar på maten vid Przystań, en vanlig lunchrestaurang mitt i centrum, får jag syn på en jättelik text som täcker halva väggen: ”Bóg stworzył jedzenie, a diabeł kucharzy” (Gud skapade maten och djävulen kocken). Maten var dock alldeles utmärkt.DSC_1438 (800x532)

Efter det slinker vi in till frisören. En ytterst proffsig herrklippning går lös på 18 Polska Słoty (ca 42 kr). Vi besöker också Woliński Park Narodowy (nationalpark) utanför staden. Där lyckas jag ta några skapliga närbilder på både visenter och vildsvin.

Vi hittar en massa roliga småvägar längs kusten österut. Här är det heller inga problem att ställa bilen och promenera ner till stranden. Nämnas kan att i stort sett hela den polska östersjökusten består av härliga sandstränder så långt ögat kan nå. På ett ställe lyckas vi till och med förirra oss ner till en nudiststrand. Vi ser dock inte till några nakenbadare då det blåser en frisk nordlig vind.

I utkanten av KołoDSC_1597 (532x800)brzeg hittar vi ett stort antal gamla militärfordon som är till salu. Efter att ha gått runt och tittat på gamla Sovjetiska Ural, GAZ och KrAZ 255B fastnar jag för en maffig sexhjulsdriven polsk Star 266 med lämplig påbyggnad. Den skulle kunna bli en perfekt expeditionsbil med två rum och kök. Lyckligtvis hinner förståndet ifatt känslorna och vi åker vidare. Men visst hade det varit kul.

Framme i Ustronie Morskie tar vi in på pensionat Basia där ett dubbelrum med hotellstandard kostar 100 Słoty natten. Ustronie Morskie var från början ett litet fiskeläge med milslånga sandstränder öster om Kołobrzeg. Omkring år 1900 började folk komma hit för att sola och bada. I dag dominerar turismen och samhället har ett femtiotal hotellanläggningar. Den bofasta befolkningen består av omkring 3600 invånare, men sommartid mer än tiofaldigas invånarantalet. Vi stannar två nätter och njuter av lugnet och naturen. Det är inteDSC_1588 (800x532) många turister den här årstiden.

Från denna lilla idyll kör vi vidare på intressanta småvägar längs kusten. Vi gör oss ingen brådska, utan stannar och njuter av utsikten. Vi passerar små byar där tiden verkar ha stannat. I den lilla byn Osieki tar vi av mot Rzepkowo. Vägen består av betongplattor i hjulspåren med grus och gräs där emellan. En liten hemmagjord skylt upplyser oss om att vägen inte blir bättre än så här. Trots att det inte är mycket till ”väg” är det förhållandevis mycket trafik och vi får flera gånger köra till sidan för att släppa fram mötande.

Så småningom kommer vi fram till Ustka, en riktigt vacker kuststad som vimlar av turisteDSC_1605 (800x532)r sommartid. Gamla hamnmagasin har byggts om till mysiga små restauranger och krogar. Nere vid kajen står moderna skutor i gammal stil beredda att segla ut med turister. På håll ser de ut som segelfartyg från medeltiden, men när man kommer nära ser man att det är moderna skapelser.

Vi fortsätter österut. Väg 213 mellan Lubuczewo och Wicko (uttalas Witsko) är inte bara smal, den är också full av potthål. Alla försöker hålla sig i mitten. Bitvis är det inte ens någon idé att försöka undvika potthålen. Det blir några riktiga stötar när hjulen går ner i djupa potthål. Vi har siktet inställt på halvön Hel och framme i Chałupy checkar vi in på Hotel 77. Vi betalar 210 Słoty för det flottaste rummet de har, med havsutsikt och dubbla balkonger. Det visar sig att vi är de enda gästerna. Vi blir väl omhändertagna och personalen ser till att vi har allt vi önskar.

Efter en extravagant frukost, som serveras enkom för oss, fortsätter vi ut mot Hel, som blivit en riktig turistmagnet med milslånga vita sandstränder. Hotell och restauranger har tagit över det som en gång var ett stillsamt fiskeläge. Solen lyser från en klarblå himmel och vi njuter i fulla drag av den vackra naturen.  När vi åker tillbaka stannar vi till i Jastarnia. Min fru blir nostalgisk och berättar om när hon och en väninna var här på semester i början av 80-talet och kunde bada nakna på stranden helt själva. Tyvärr har turismen också förstört denna vackra idyll.

Efter Hel styr vi mot storstaden Gdańsk. Vi gör dock en avstickare till Chwaszczyno och Expedycja.pDSC_1623 (800x532)l:s anläggning med butik och verkstad. Jag har en lång lista med utrustning jag tänkt köpa. Till min stora besvikelse har de ett minimalt lager och det enda jag får med mig är ett kastblock till vinschen. Så om någon har för avsikt att handla där är det bäst att skicka mail i god tid så att de hinner få hem grejerna. Till exempel utrustning från portugisiska AFN är det 8 veckors leveranstid på.

Gdańsk är en gammal Hansastad som tidigare hette Danzig. Gamla stan är full av byggnader och lämningar från den tiden. Men vänta nu. Så mycket turister var det inte förut, inte heller så många restauranger och souveniraffärer. I folkvimlet går vi åt fel håll när vi skall till den gamla stadsporten Żuraw och lyftkranen som stod klar år 1444. Lyftkranen drevs av två par forgängarhjul (påminner om hamsterhjul) på vardera sex meter i diameter. Med hjälp av DSC_1662 (800x532)människor som gick inne i trummorna kunde man lyfta föremål på två ton till en höjd av 27 meter. När Röda armén invaderade eller ”befriade” staden 1945 brände man faktiskt ner hela anläggningen. Så efter kriget blev man tvungna att bygga upp den på nytt. Det vi ser i dag är alltså en identisk kopia på den ursprungliga Brama Żuraw från 1444.

Gdańsk och Leninvarvet var också skådeplatsen för de politiska revolterna på 1980 och 90-talen. I dag är Gdańsk en modern storstad med omkring en halv miljon invånare. Tillsammans med grannstäderna Gdynia och Sopot ingår Gdańsk i en dynamisk trestadsregion med omfattande sjöfart och handel. Vi lämnar storstaden Gdańsk mitt i eftermiddagsrusningen och försöker köra mot Elbląg (uttalas Elblång), bara för att fastna i ändlösa köer vid ett stort motorvägsbygge.

Vi lämnar nu den polska östersjökusten och styr mot Mazury (Masurien), området söder om Kaliningrad mot den Vitryska gränsen. Det känns befriande att slippa all trängsel och allt som förknippas med turism. Här känner vi att vi kan uppleva det genuina, oförstörda Polen. Vi kör genom små pittoreska byar och sömnigDSC_1715 (800x503)a småstäder med små affärer, bagerier, restauranger och gammaldags frisörsalonger av en typ som för länge sedan försvunnit på andra ställen.

Vi stannar till i städer som Lidzbark-Warmiński, Bartoszyce, Giżycko och Suwałki. En del ortsnamn framkallar en viss munterhet när man förstår deras innebörd. Ett sådant ställe är den lilla byn Samolubie som betyder ”egenkär”. På flera ställen passerar vi bara omkring en mil från gränsen till den Ryska enklaven Kaliningrad. I utkanten av det lilla samhället Pietrasze stannar vi till och fyller kråset på den mycket speciella restaurangen Pietraszówka. Byggnaden är en rustik timmerstuga med små välvda dörrar som är så låga att man måste böja sig för att komma in. På insidan möts man av en stor sal med eldstad i mitten. Maten var alldeles utsökt. Behöver jag tillägga att vi var de enda gästerna.

I Masurien finns ett varierat landskap med mycket våtmarker, träsk och hundratals små sjöar ocDSC_1532 (800x532)h vattendrag, stora bokskogar där lövverket precis är på väg att slå ut och där marken är täckt av en matta med prunkande vitsippor. Däremellan är det enorma fält där jordbrukarna kan köra en halvtimme åt vardera hållet innan de behöver vända sina traktorer. Här och var ser vi storkpar i febril aktivitet vid sina enorma bon. Det är helt enkelt bedårande vackert och vi gör oss ingen brådska.

Innan vi korsar gränsen till Litauen passar vi på att handla en del färskvaror och alkoholhaltiga drycker, vi fyller även tanken på vår trotjänare. Dagen har varit lång. Vi har kört ända från Lidzbark-Warmiński och det är dags att börja söka någonstans att sova. Men det verkar vara fullbelagt överallt. Framme i Kaunas knappar jag in närmaste hotell på vår GPS. Den guidar oss till ett skumt ställe. Vi tittar båda på varandra när vi kommer fram och skakar på huvet, knappar in nästa alternativ och kör vidare. Nu hamnar vi i ett industriområde. Föreståndarinnan förstår inte ett ord engelska, men skiner upp när vi slår över till ryska. Hon visar oss ett lite sjabbigt rum som dessutom är utkylt och utan värme. Vi tackar för oss och fortsätter mot Klaipeda. Efter bara någon mil längs motorvägen A1 hittar vi Hotell Via Baltica. Vi stannar och hör oss för. Jodå, de har ett ledigt rum och bilen kan vi parkera utanför entrén precis framför en övervDSC_1761 (800x514)akningskamera.

Nästa dag blir det motorväg till Klaipeda och vidare upp till Palanga. Faktiskt riktigt tråkig körning. Sedan blir det en hel del vägbyggen både på den Lettiska och Litauiska sidan om gränsen. Precis vid den gamla gränsstationen blev vi stående en lång stund vid trafiklysen som verkade ha fastnat på rött. Framme i Liepäja gör vi stan. Förutom att vi äter på en supermodern restaurang med halvtaskig mat så vill naturligtvis frugan springa runt och botanisera i alla klädaffärer och på basaren. Under tiden sysselsätter jag mig med att gå runt och fotografera. Många hus i centrum är renoverade, men på sidogatorna är det en hel del gamla trähus som skulle behöva en liten upprustning. Samtidigt är de gamla kåkarna från sovjettiden också lite charmiga. Ja, och så naturligtvis de kantiga varuhusen i glas och betong som finns i nästan alla städer i öst. Tror till och med att de är byggda efter samma ritning.  Även här klarar vi oss utmärkt med ryska.

När vi fortsätter från Liepäja håller vi oss till småvägar. Det blir härlig körning i mil efter mil på dammiga grusvägar. På ett par ställen kan vi se spår efter större fordon som grävt ner sig i det lösa gruset. Det visar sig att de vägar som är asfalterade ofta är i sämre skick än de rena grusvägarna. Vi passerar en del övergivna gårdar, men också en och annan där någon gammal gubbe eller gumma förvånat undrar vem som åker förbi.

Så börjar vi då närma oss slutet på vår två veckor långa resa och det blir dags att styra mDSC_1741 (800x532)ot Ventspils och färjan hem till Sverige. Båten går inte förrän framåt midnatt, så vi tankar bilen och tittat oss omkring i lilla Ventspils. Tyvärr verkar hela stan ha slagit igen och tagit helg. Flera restauranger och matställen är stängda. Och de som är öppna är inte alla så tilltalande. På ett ställe sitter portvakten och sover på en stol innanför dörren. Det ser inte så förtroendeingivande ut så vi vänder på klacken. Nåja, så småningom kommer vi till Diana Pankukas Un Pelmeni, ett modernt ställe där många ungdomar och barnfamiljer sitter och äter. Och jodå, här kan vi äta oss mätta. Sedan återstod bara själva hemresan.

  • : Som yrkeschaufför bränner jag mil och asfalt så det räcker, så när jag är ledig vill jag gärna se något annat. Att köra runt Östersjön kan man göra på många vis. Vi gör det mestadels via småvägar längs kusten och genom Masurien, en del av Polen som ligger lite vid sidan om.
  • : 22.21435546875
  • : 53.94234639232892
  • : 13.68896484375
  • : 53.916472204284254
  • : 21.73095703125
  • : 57.36134919966577

Add a comment

You must be logged in to comment.

Om SWES

SWES är en organisation vars mål är att föra samman människor med ett gemensamt intresse i resande, natur och äventyr – jorden runt. Föreningen ger medlemmarna ett forum för likasinnade där erfarenheter, genomförda projekt och framtida äventyr kan delas.

Varför SWES?

Målet med SWES är att stödja medlemmarna i deras mål att nå avlägsna platser i världen. Medlemmarna kan resa med båt eller bil, rida, paddla kanot, cykla eller gå och resans längd kan variera mellan 10 km eller 10.000 km. Resan ska genomföras utan resebyråer och resorna går ofta till områden som sällan eller aldrig besökts av turister.


Följ oss på: Facebook
Copyright © 2018 SWES
All rights reserved.

WebAdmin:
Marcus Behrens

Bankgiro-nummer: 420-8948
Swish-nummer: 123 048 58 05
IBAN: SE9395000099601805164264
SWIFT/BIC: NDEASESS

Partners

Expedition_Store