I juli körde vi drygt 350 mil genom delar av södra Afrika; Sydafrika, Botswana, Zambia och Zimbabwe. En på alla sätt helt fantastisk resa med massor av spännande möten. Det är fascinerande hur gästfria och hjälpsamma alla är, många gånger svår fattigdom till trots.
I Sydafrika skilde sig fattigdomen sig från exempelvis Zimbabwe. I Sydafrika finns stora kåkstäder med “hus” av korrigerad plåt och det är extremt skitigt och smutsigt. Der eldas gamla bildäck (oklart varför) och situationen känns ganska hopplös. Motsvarande områden i Botswana och Zimbabwe var mycket renare och även om många människor verkade vara extremt fattiga fick vi känslan av att de var gladare/lyckligare. Även här bodde man mycket primitivt men i större utsträckning i lerhyddor med halmtak.
I Sydafrika är allt extremt billigt, inte minst campingutrustning. Vissa priser var närmast skrattretande. Övriga länder var dyrare, är vårt intryck.
Vi campade flera dagar i Ratho i norra Sydafrika, precis på gränsen till Botswana. Vägen dit var superdålig och väl framme fanns det ingen mat att köpa, vilket vi fått information om att det skulle finnas. Men eftersom gästfriheten är gränslös löste det sig ändå. Kvinnan som ägde området plockade fram mat ur frysen och dagen efter fick vi skjuts av hennes svärson till närmaste butik; 7 mil enkel resa – free och charge!
Det var mäktigt att vakna i taktältet mitt i natten och se elefanter precis utanför tältet. Även Botswana bjöd på massor av djurliv. Till skillnad från Sydafrika fanns inga viltstängsel längs de stora vägarna så det var inte ovanligt att se elefanter som stod precis vid sidan av vägen. I norra Botswana, på gränsen till Namibia såg vi flest djur men den häftigaste upplevelsen var nog ändå när vi vaknade av ett lejon som röt precis utanför bilen när vi var i norra Zimbabwe. Då kändes det bra att inte ha marktält. Och vilken volym!
Nu var vi, till skillnad från de flesta andra vi mötte, inte där i första hand för att se på djur utan mer för att träffa människor. Det finns en öppenhet i södra Afrika som jag saknar i Sverige. En genuin nyfikenhet som skapar kontakt.
Några råd för den som tänker sig att resa i södra Afrika:
- Ta med ett kärl att kissa i. Valet mellan att hålla sig en hel natt i taktältet eller klättra ned till ett rytande lejon är inte svårt, men ack så plågsamt.
- Gå inte till frisören i Sydafrika!
- Om ni ska passera gränsen mellan Botswana och Zambia (för övrigt en av värdens kortaste gränser) så ska ni har med er kontanter. MYCKET kontanter.
- Köp “Blitz” att tända din eld med. Om du försöker på svenskt vis, men lite bark och papper, tittar de på dig som om det är första gången du är utomhus.
Antalet incidenter i trafiken = 0. Det körs strängt taget väldigt lugnt i södra Afrika. Antalet försök av poliser att pressa oss på pengar = 0, trots att det var massor av poliskontroller i Zimbabwe. Antalet rånförsök = 0. Självklart ska man vara försiktig, men… Låt er inte stoppas av alla olyckskorpar som säger att ni kommer att bli rådande och mördade. Vi körde ändå i mycket fattiga områden utan att någon gjorde annat än att vinka och le mot oss.
Bilder på några av alla djur vi set – en del djur visste jag inte ens att de existerade:
Och vår nya vän, hyrbilen:
Fattiga, men glada människor:
Turistigt värre:
De större vägarna var riktigt bra, om än lite smala:
Och slutligen, de underbara solnedgångarna:
På vägen hem mellanlandade vi i Paris. Där passade Lina på att ordentligt förolämpa en fransk säkerhetsvakt. Han säger till Lina, på riktig “allå allå emliga armen-franska”: “Cod yo and yur sun stand in uthyr line”, varpå Lina, som är trött efter en lång flygresa och inte uppfattat alls vad han säger, svarar – med en tydlig brittisk accent: “Could you please speak english”. Hans sårade min var oslagbar!
Södra Afrika – rekommenderas!!! Mersmak = 110%.